Jag har nämt många vänner, men nästan glömt en. Caroline. Hon är speciell, en rolig brud som gör mycket fel. Fast hon gör aldrig fel med flit, allting bara händer henne. Om ni ska hänga med någon rolig så är det henne ni ska vara med. Vart hon än går så händer det saker, så är det inte med dom flesta av mina andra kompisar. E gång var vi aspopulära på ett gymnasie som hette Film och Musikgymnasiet. Eller ja, det är iallafall vad jag vill tro, men i tvåan gick det neråt och sedan hoppade vi av. Precis, jag har gett upp en gång i tiden.

Vill man ha tag på Miss Caroline så får man vara tålmodig. Hon är en svårfångad jävel den där. Ring henne så har hon antagligen slut på batteri, glömt den hemma eller glömt den i Trosa. Staden Trosa pratar jag nu om. En fin sta där ett gäng emosar en gång vinkade och ropade på mig så fort jag kom ner till centrum. Det var en hemsk dag. Jag är ju inte ens emo, inte på riktigt. Men ja, Carro, en kvinna som få, underbart underhållande, snygg och klantig! Puss på henne!

Idag blir det minsann bilder ska ni se! Jag hyllade min nya emo-frisyr, hur jag än klipper mig så ser jag ganska emo ut, och ung! Hoppas jag ser lika ung ut om 20 år, då har vi minsann nåt! Men ni, idag blir det spännande, jag ska beslka en ny lägenhet och vara ensam med Sebba för första gången ever, i hela två timmar! Han älskar Rolling Stones så jag kanske hinner dö, vem vet?

Mina vackra kläder som jag köpte finns på HM för 150 kroner plagget, bra pris. Men baby-tröjan är en mammatröja, så ni vet. Men det är väl inget fel i det? Kläder blir ju vad man gör det till. Dessutom är kläderna några storklekar större än jag brukar ha, men det är bäst så. Nu ska jag ladda med musik, det är ju endå Halloween, en såndä dag då alla slösar onödigt mycket pengar och jag ställer mig bara i ledet, för idag. Lägg till morrhår o svart näsa på ansiktet och den randiga klänningen så har ni mig ikväll. Det kommer bli asabra, jag lovar! Och ni, nu kommer bilderna!

I am a Festis! Kom ihåg det imorgon när ni ser den svarthåriga bruden med dom coolaste movesen och det kattlika leendet på dansgolvet. Det är jag på halloweenfest, Hugos. Alla andra går till Otten, dom tror det är coolt men själv har jag alltid vägrat att sätta min fot därinne. Det allra märkligaste över dessa rivaliserande nattklubbar är att dem ligger sida vid sida. Ottenkön går nästan ihop med Hugoskön. Men jag vet vart jag hör hemma, bland rökmaskinerna i den sistnämda nattklubben. Nu gick ni tillbaka för o se vilken jag menade va? Bra.

Hugonister är helt annorlunda från Ottenister. Ottenister är fjortisar kan man säga, dem blondå och blåöda, dom som bara är ute efter dans på bord, porrigt. Hugos - där dansas det till pop och rock, myser på uteserveringen och ibland åker minsann grillen eller pingisbordet fram! Men jag har aldrig vunnit en sändär pingisturnering. Det gick bättre för mig i den sporten när jag var ung och nykter.

Kom imorgon till Hugo, där kommer jag och mina morrhår hänga, och Sebba, Adam, Nillan oc så himla många fler. Och jag ska betala mitt eget inträde, för fribiljetterna var slut. Fler sådana tack! (Imorgon läses idag)

´Jag kommer ihåg en vacker sommar, året var 2008, tror jag. Detta skedde i en tid för länge sedan så det är enbart naturligt att minnet har blivit lite diffust. Hursom, jag hade lyckats ta mig igenom två jobbintervjuer och hade mitt första riktiga sommarjobb. Det var vackra dagar i köket på McDonald's och mina första 400 som jag tjänade ihop gick direkt till skorna. Jag använder dom än idag, för det är dem skönaste skorna jag har ägt, för köksbruk.

Efter fyra dagar á fyra timmar var fick jag min första lön. 4000, där ingick även roliga saker som OB-tillägg, för jag jobbade bara helger. Jag kunde ingentoing än så öänge och redan hade jag denna stora summa i mina händer. Som ett barn efter en glassbil sprang jag ner på stan, här skulle det minsann shoppas! Några timmar senare kom jag hem, skamsen så jag inte visste annat. Jag hade inte hittat något, ingenting! Mina 4000 var intakta. Jag kommer ihåg att det bara byggdes på, jag fick mer pengar tills nästa lön och sedan avskedad.

Vi, dagens ungdomar kommer bli så himla rika så att ni blir chockade! För vi lever i fattigdom, vi kan inget annat än att leta i rea-lådor och handla på Lidl, fastän Netto är bra med. Vi kommer inte ha en blekaste aning om vad vi ska göra med alla dessa tusenlappar som bara rullar in hela tiden. För vad kan man göra med alla dessa pengar?

Jag avskyr en del människor. En del människor gör sig förtjänta av detta ogillande medans en del andra går omkring som vanligt helt ovetande om detta. Dem flesta har jag säkert inte ens mött utan bara skapar ett illagillande nät runtomkring, ja som ett nät kan man säga. Eller tanke kanske, en bild ett förväntande. Det handlar speciellt om dom där tråkiga, otroligt blyga och hopplösa människorna. Alla dom som ingen lägger märke till, dom som köper drinkar på krogen till en bara man ber om det. Dom som pratar med en i kön på McDonald's.

Jag vill aldrig bli en sån och tänker inte. Jag ska vara speciell om det så kräver att jag blir galen. Fast vem är inte galen? Det är ute att vara galen, man ska vara mer speciell sådär som absolut ingen annan är. Sådär speciell så att ingen tror att man passar ihop med ens vänner. Men det är bra, ingen av mina vänner har riktigt samma stil. Liknande ibland, men alla håller sig på sin plats, alla vet vart dom hör hemma.

Jag är den töntiga som försöker, jag kan inga skådisar, vem som sjunger vad eller vilka filmer som gjordes 1975. Jag vet inte vilka låtar som är inne eller ute, hur många låtar Johnny Cash har gjort eller vad The Bands sångare heter. Jag sitter bara här med mitt spotify och ser glad ut. Där finns allt jag vill ha.

Johnny Depp, denna man bland män. Helt underbar på filmduken där alla tjejer sitter med hakan på golvet och dreglet dryper ner i popcornen. Där går han, stilig, vacker med vackra ord i munnen. Eller fula, det spelar ju ingen roll när det gäller denna man. Jag gillar honom speciellt mycket i Pirates of the Carribean filmerna som Adam och  jag har tittat på under den senaste veckan. Jag har inte riktigt märkt av det andra som har hänt, egentligen. Bara den där Jack Sparrow dyker upp i bild är jag nöjd, förlåt, Captain Jack Sparrow.

Han är cool är han, den enda jag vet som passar i dreads. Och det utkletade svarta sminket, vinglandet och alla saker. Jag blir kär. Adam vill väl att jag ska bry mig om honom egentligen, men jag hör inte, jag får ett tunnelseende - mot Johnny, min älskade!

Nej, min kärlek långt borta som inte vet något, han jag berättat om tidigare. Det är en going det, söt som få och blond. Det är väl allt jag vet om hans nuvarande läge, eller någonsin vetat. Med en vän vid namn Päo. typ. Jag håller fast vid honom ett tag till, det kan det vara värt.

Nu ska jag snart bege mig in till stan ännu en dag, via buss. Det är inte sista gången jag åker, det kommer fortsätta i all evighet för jag är en av dom som inte kommer ta körkort, jag vill inte. Kollektivt är min grej så att säga att jag skulle aldrig vilja bekymmra mitt liv med mera. Inga bilskatter, försäkringar, besiktningar eller tankningar.

Allt jag vill behöva bry mig om är en busstabell över alla avgångar och ankomster, se när busschauffören behagar hämta upp mig från avtalad hållplats och skjutsa mig dit jag vill. Inte bara är det billigare att åka buss, det är enklare och mer miljövänligt. Du behöver aldrig oroa dig över blodnivåerna i alkoholomloppet, bara hoppa på och så är du med på resan! Sova kan du också, precis hur mycket du vill. Filosofera dig bort så gott du kan, gärna med hörlurar hårt insatta i öronen.

En del tror att det är ett bottennapp att åka kollektivt, att man inte är bra nog för att ta körkort. Men jag anser det vara himmelen, för vad kan vara mer bekymmersfritt? Och om det nu inte går någon buss så lifta! Eller sov ute, ta det som det kommer liksom. Jag älskar buss och jag vågar stå för det, men ännu mer älskar jag spårvagn, fastän dom i Göteborg åker mycket snabbare än våra.

Vet ni om att jag ofta inte läser böcker? Såvida jag inte måste genom skola eller så. Men nu gör jag det, helt frivilligt. Ännu förstår jag inte mycket av själva handlingen, mest formaliteter med kungar, munkar och smarta brudar. Nyss blev det förvirrande, någon födde ett barn och sen tror jag den blev vuxen. Det handlar om Jan Guillous bok "Vägen Till Jerusalem". Jag har aldrig gillat honom. För det första så är det ingen annan heller som gillar honom, och sen så fattar jag aldrig grejjen med författares namn, varför ska allt vara så himla komplicerat? Och till sist så förstod jag aldrig det där med kungar och lekmän med sina skumma riter och avtal.

Helt otroligt att så mycket kan hända med folk i böcker bara man vänder sida, dem kan dö, bli 30 år äldre eller så är vi fem steg ner i ättelinjen. Jobbigt kan det vara ibland om man som jag bara läser på kvällen när man är extremt trött och endå inte kommer ihåg något till dagen efter. Men en bok som den här kanske får mig att verka sofistikerad? Ni kanske kan förklara boken mer för mig, så jag inte bara verkar dum!

Det står nummer 12 i min kopia, den har nog tillhört en skola precis som alla andra böcker i min bokhylla. Den fina, svarta och dyra bokhyllan. Nästan det dyraste jag äger, förutom min vinterjacka.