Oj, vilka julbilder det blev upptäckte jag nyss. Mest bilder på mig och min älskade Simba. Han brukar hata alla andra. Men låt det vara så då. På en bild ser man faktiskt en bit av min julklapp.

Kanske inte att det var något coolt nödvändigtvis, men fett behövligt. Som jag ungefär. Eller nej, nu skojjade jag till det igen!

Vad gör en kväll som du en vacker kille som den här då?

HAHAHAHA

Nej, skojjade bara.

Lovar.

Hehe, eller ja.

Sagan om ringen. NU.

Godmorgon och så! Fastän morgonen sedan länge är över. På tal om över så är jag lite övergiven, alla mina kompisar har väl åkt iväg eller så. Men här lagas det mat, jag hackade champinjoner, det var all hjälp jag kunde ge.

Mest har jag sprungit omkring och dansat, min familj accepterar mig ändå. Simba och jag har julfotat varandra, fast jag höll i kameran eftersom hans tassar inte når runt. Foton finns att skåda senare. Jag är lat och orkar inte nu.

Kissnödig är jag också, men det får man vara. Jag sköter musiken, vi vill ju inte ha det alltför tacky. Det är okej att vara cheesy.

Min mor flippar och skyller på julstressen.

Men själv ska man minsann ha julstämning, kom inte här och kom min käre moder! 

En gång gjorde våran årskurs en musikal, ganska värdelöst eftersom jag efter alla veckor av att sitta och stirra bakom ljudbordet endå inte fick vara där. Fast Husser fick, även om han aldrig var med.

Istället fick jag sitta bakom och sjunga med om jag ville, tillhörde ju inte kören heller. Under tackandet efter den sista föreställningen skulle ljudteknikerna springa ut till resten av gänget. Carro tar tag i min arm och springer ut, på vägen slänger hon in mig i en vägg så att vi båda ramlar ut på scenen. Kommer aldrig förlåta dig Caroline.

Nu: Julmiddag! Och sånt.

Vad är 3G bra för? Brydde mig aldrig när det var nytt och så eftersom jag endå hade en CP-mobil. Är det det som drar all batteri, eller är det bara mitt ständiga knappande?

Tror inte på det där 3G, det förstör nog bara mest.

Jag har hjälpt min mor idag, med att koka en skinka. Det var ju spännande och så, den klarar sig ju själv liksom. Nu står den ute på balkongen och jag hoppas bara på att ingen kommer och äter på den.

Lockig är jag idag, för den efterlängtade julmiddagen är här, den har varit planerad i månader. Hoppas bara inte att Carro har failat. Hoppas bara att Adam är snäll idag. Hoppas bara att Bachi inte är en drygis.

Jag blir oftast kär på våren, följer djuren lite sådär. Men det där med att skaffa barn brukar jag skippa, det tilltalar mig inte så starkt. Men just det, kärlek var något finare än så. På ett barnsligt sätt, men inte som pussleken. Hatade den.

Eller nej, glöm att kärleken alltid är fin. Den kan nog minsann döda dig om du har otur. Fast ja, oftast gör den ju inte det, inte på riktigt iallafall. Men lite? Den lär hursom förvirra dig, och göra dig dum, ansvarslös.

Inte ens det coolaste paret i skolan, den där populära killen, och tjejen, hade det så himla lätt när dom frågade chans. Såvida inte det var den enda anledningen till att dom gjorde det.

Svårare är det nu, nu frågar man ju inte ens chans, man bara är. Och hur ska man veta att man är egentligen? Man kan ju inte bara bli, en dag kan man inte bara står där med en pojkvän då han dagen innan var en vän om inget är sagt. Yrkar bifall för att chansfrågningen kommer tillbaka. Alla för?

Imorgon är det julmiddag, i wanna-be-storstaden Norrköping. Två stora köpcentrum har vi till sommaren, och i Hageby Centrum ser det ganska dött ut. Man kan ju inte ha en asstor galleria och bara en stadsdel som handlar där.

Middagen är hemma hos Caroline, hon verkar ha tagit i detta år. Men äntligen är det någon annan som lagar maten! Adam kommer, Bachi är där och så hörde jag rykten om Johanna. Johanna är assnygg, eller ja, speciell sådär. Ska jag köra på lockigt hår imorgon? Vi får la se.

Kanske fotar, det får man också se.

Idag gjorde jag asgod broccoli.