Ja ni, det där med att jobba i kök är ingen barnlek inte. Vill man vara kock får man stå ut med både det ena och det andra. Idag har jag fått stå ut med tunga lyft, hungriga ungdomar och stor förvirring. Det kunde ha slutat där, men icke. Jag har även ont i fötterna, glansig hy och en torrhosta. Fast torrhostan beror väl inte på köksjobbet ioförsig.

Jag vill förtfarande till Göteborg, även om mina kompisar inte vill. Ska man våga leva utan dom? Det vet jag inte. Jag har liksom blivit fäst vid dom, är van vid att dom finns där. Men man kanske måste skaffa nya mates någon gång i sitt liv? Det har iallafall min mamma gjort. Tror jag.

Mammor har haft mystiska och hemliga liv innan dem skaffade barn. Man vet aldrig vad dem har hållt på med som unga. Min mamma vet ju om nästan allt jag har gjort så jag tycker minsannn att hon kan avslöja vad hon har gjort för mig. Det är väl endå inte mer än rättvist?