Nu har väl endå den materiella världen gått alldeles för långt. Man ska väl inte vara tant, se ut som skrutt och ha en ihoptejpad märkespåse. Är det värt det? Snyggaste kassen jag har e ifrån Fridays Project, men nöjer mig oftast med en Netto-kasse. Vad mer behövs?

Min väska är ifrån europaparlamentet, dom har ingen vidare stil där, men böcker o så får ju endå plats, det mesta får faktiskt plats där. Sådär så att folk blir impade. USB-minne och sådant fick man med. Men nu vet ni iallafall, hörs!

Nu har vi lurat en snäll lärare, det är synd men vad skulle vi annars göra? En datasal för oss själva där vi kan leva livet som bara vissa kanske kan. Fast Amanda förstör bara, hon kommer inte in på någon dator och kanske dödade en. Men det är lugnt.

Nu kom hon in! I love her typ. Jag ska nog kladda lite på tavlan, för Webmessenger är bajs, fast ja, det funkar tror jag. Sofia hatar när man skriver alldeles för mycket så att ingen orkar läsa, så jag slutar snart. Finspång är ett lögnfyllt ställe, med ett litet centrum. Det finns även en plats där som heter Dunderbacken, det värsta området har jag hört, där bor jag. Men det finns gott om poliser runt oss.

Jag beundrar hur ni kan gå från så få till så himlans många på bara en dag. Efter bara lite uppdatering och ett inlägg.

Tack.

Jag önskar att jag ansträngde mig för att vara den jag är ibland, men det gör jag tyvärr inte. Jag är såhär och ni är fast med mig! Såvida det inte gör något, för då går jag. Och det är inte mening att låta så hemsk och allvarlig, men överdriven smiley-användning kanske inte funkar på en blogg?

I verkligheten är jag gladlynnt och pigg. Förutom när det varit molnigt i en vecka eller om det är morgon. Beror på vilken morgon också. Ibland sjunger jag och ibland somnar jag på golvet.

Satt brevid någon på bussen idag, det var lite mysigt. Kändes som om vi var kompisar liksom. Och så satt Sofia och Amanda på andra sidan gången också, då var det  mys. Fast vi säger ingenting, håller arm lite bara, men vad mer behövs en måndagmorgon? Nej, just det, inget!

Bilder kan minsann göra mycket för oss. Man kan visa en dag, ett konstverk, sätta dit folk och allt möjligt med den. Den berättar någonting för oss och ögat älskar det. Mina ögon gillar mpnga bilder, men vissa är speciella. Som den där asheta på killen jag gillar.

Jag jobbar annorlunda dock, jag tar en bild på mycket mer än jag behöver, och sedan "croppar" jag den, beskär alltså. För jag vill bara ha med en liten del av bilden, jag vill inte att hela bilden ska komma fram riktigt. Man får gissa lite ibland. Eller så är det här en himlans lång ursäkt på hur hemskt ful jag är så jag inte kan synas, men det bestämmer du.

Nu får ni se iallafall, äntligen!

Se hur himlans oestet jag kan va för att vara estet.

"Eva VS Wierd" 

"Majk Löv Two Tat Plastik"

"I jul ska jag..." 

Namn o allt, som på galleri kan man säga.

Idag har jag skrivit poesi och vackra sånger. Men där ljög jag minsann! Men om vad? Poesin och sångerna eller det vackra i dom? Det får ni väl fundera ut själva. Idag är jag estetisk, så jag fortsätter med fotagrafi, sen blirre det väl måla eller så, men det har jag aldrig lärt mig. Men filma kan jag!

Och om jag nu skulle få en Sony Ericsson Greenheart så kan jag ju videoblogga med. Asaseriöst. Det vore väl något pappa? Så kom igen och köp, ingen press, ingen alls. Men i denna värld ska man inte vara materialistisk, det är till och med förbjudet. Det är allt innanför och alla känslor som spelar roll. Och visst håller jag med, helt.

Jag har väl haft en ful pojkvän då och nu utan att inse det själv ibland, och det är skönt tycker jag. Bilder kommer sedan. Analysera rubriken om ni har tråkigt, det är kul.

Oj! Vart ska jag börja i denna miserabla existens? Jag vet inte, och även om jag kom på en början skulle jag tappa bort slutet. Fast slutet är väl ännu en bra bit bort, även om jag önskade ibland att det vore en bit närmare. Har sett på en såndär brudig film, Bridget Jones, och jag älskar det. Nästan lika bra som Hayao Miyazakis filmer. Han får lixom in en massa action men endå en massa kärlek och strunt.

Lyckligare liv kunde man kanske önska sig. Inte för att jag klagar och så, jag har väl aldrig varit riktigt nära döden. Men något extra kanske skulle kunna finnas där bland mängden? Kanske någon snygging som man inte bara tänker på när man somnar och saknar när man vaknar. Kanske inte bara vakna fem och åka buss sju, kanske mer, någon annanstans. Det vore väl för skönt?

Så fint att det är förbjudet att tänka på.

Simba säger hej.

Nejmen, hej! Här händer inget, men jag önskar att jag kanske var oerhört full av eufori och dans och kanske lite kärlek. Kanske på ett Familjen-sätt? Men istället sitter jag här, med lock för örat, ja, fortfarande! Nu vet jag säkerligen att jag har tinnitus, det har hörts hela veckan, annars brukar jag bara bygga på den mer och mer. Men kär är jag, ännu, tillsammans med lite hopplöshet.

Förlåt att jag har varit så tjurig i veckan förresten, kan bero på vädret eller så, det vet jag inte riktigt än. Men nu ska jag lyssna på pop och så och läsa lite, precis nu! Eller nåt. Och du, vi ses väl till sommaren någon gång? När livet lever lite igen.