Åh gud vad jag försov mig imorsen. Min syster knackade på och frågade om jag inte skulle gå upp nu. Då var klockan 10 över sju, min buss går 20 i sju. Sug, men det går även en buss ca 20 över sju med och den hann jag med! Och jag sprang och slängde ner allt som kunde tänkas behövas i en påse.

Så nu sitter jag här efter en lång men mysig arbetsdag med alla möjliga saker med mig. Men var ska jag lägga allt? Det är ju party idag och jag kan ju inte släpa med mig en platttång för 700 där. Nu är det Broder Daniel på högsta nivå, jag ska dansa, dricka läsk, handla och sedan börjar diskot på riktigt!

Vad ska man äta i en värld där allt som finns är makaroner? Makaroner och ketchup lockar inte allt för hårt. Jag skulle svälta ihjäl om jag bodde själv. Det vet jag nog allt för väl. Ska ringa mor och se vad hon säger, kanske får jag ta lite köttfärssås till, på burk alltså.

Sofia tycker att jag och min hemliga kärlek verkar ha gjort framsteg, det stämmer nog. Fast vet han om att vi har gjort det, är han ens med på noterna? Kanske är det han som skriver musiken och jag luras att följa med? Jag vet hur sådant där går till. Den ena tror att den styr allt som händer samtidigt som den andra tror likadant. Som ibland när folk går omkring och är dödskära i varandra och ingen vågar säga, och sen ger båda upp hoppet och blir tillsammans med andra. Till sist kanske dom pratar och inser att den där gången dom var kära och inte vågade så kände den andra likadant. Då slänger sig besvikelsen över dom och sedan kommer tankarna.

Så är det här, typ. Fakta jag lovar. Och besvikelsen var stor. Jag kommer nästan ihåg allting som igår, för sådan är jag. Jag kommer ihåg allt när jag är kär.

Ny dag, samma gäss. Idag kommer nog svartsoppan fram också! Usch, men jag har mina mackor och min bakning. Hoppas ingen hjort blir överkörd idag igen, det var sorgligt. Lovar att jag ska sova på bussen, om jag sitter själv. Och du, min käraste, jag tänker på dig!

Skåne är ett hatobjekt just denna dag. Jag har nämligen spenderat hela min dag omgiven av döda gäss. På onsdag är den mårtengåsdagen och då ska alla tydligen äta svartsoppa, gås och eblakaga. Femton gäss har vi gjort idag, eller vi och vi, min APUvän. Och kråset också, allt det där som hör hemma i gåsen, det har dom minsann kokat och haft sig med. Det enda positiva med alltihopa är att jag får baka, imorgon tror jag. Jag ska baka den där eblakagan som inte kommer vara lik det den ska, skulle göra någon kaka eller så bara.

Men det behöver ju inte vara seriöst när man bor i Östergötland och firar Skånedagar. Fast jag skulle ju hellre bo där än här. Fast det har vi ju redan pratat om. Ont i ryggen har jag, men det är väl naturligt när man alltid står upp? Och springa till bussen fick jag också. Nedåtpil för denna dag!

Kolla nytt band! Osäker än, Phoenix.

är jag efter?

Denna video kan dock dö snart. Låt: 1901

JAg behöver hjälp, snarast. Jag erbjuder en fullmakt till mitt liv för att förändringar ska kunna ske. Det är bråttom nu, det känner jag. Eller så kommer dett hemska sinnestillstånd snarast vara över. Men det känns inte som om detta kan gå över så himla lätt, inget av problemen. Detta är beständigt. Mina problem är som följer:

Praktiken, jag vill inte och jag orkar inte. Idag ska jag skära över 100 mackor, jag ska även laga mat och ha koll på salladsbaren skulle jag tro. Jag ska jobba så himla hårt så ni anar inte och hänga med APU-kompisen som är annorlunda. Jag hatar att jobba i kök.

Mitt hjärta.

Nu erkänner jag, jag är en fegis. Jag vågar inte ens fråga någon speciell om msn, fast alla säger att jag borde. Jag vågar inte prata, fråga eller hälsa på. Jag bara väntar på att allt ska lösa sig endå. Jag är ingen superman, jag är rädd.

//Franz, 20 år och tönt.

Sofia är bland dom modigaste jag känner. Hon vågar inte säga till den hon gillar att hon gör det men hon vågar åka långt bort för att finna nya vänner, eller ragg. Sådant vågar inte jag. Eller jo, en gång vågade jag. Det var nog dom läskigaste dagarna jag någonsin varit med om. Kanske blir det bättre om man inte är ensam? Jag vill ju endå åka på semester i ett tag och utomlands vill jag inte. Eller kanske, men råd har jag absolut inte!

Hoppas det är inte är den nya cyckelsemestern, den verkade ju inte gå så vidare bra. Ska det vara så kan det lika gärna vara på riktigt tycker jag. Och sen kan man låtsas lite ibland om man vill. Sofia är iallafall seriös med det här att åka bort, hon säger det. Och jag, jag tror på henne!