Ett språkgeni kan ni kalla mig. Lär mig sådant lätt. Nya alfabeten? No worries, i got it sorted. Had it sorted from the beginning. Byter språk snabbt gör jag också. No hablo español? I can speak english as well, to nihongo. Nihongo wakarimasen? Då kan jag ju faktiskt flytande svenska, sen länge.

Nehepp, blaha. Ska la se på film och kanske äta en pepparkaka?

Idag är jag på topp! Eller jag har ju blivit det. Har gjort många viktiga saker som till exempel ätit jansson och senapssill. Fixat internet, fotat, laddat in foton, hängt på fejjan och bloggat!

Det enda som saknas nu är ett party, men det kommer. På nyår händer det! Har dock suttit och tänkt på cidern som ligger i min väska alldeles bortglömd. Det vore kanske mys? Dricker jag den på några sekunder kanske det händer något?

Kanske om jag dansar först, så att min taniga frukost och all vätska försvinner ifrån min kropp. Eller nej, det vore bara sorgligt. Kanske om mor och jag hade fest, då skulle det vara lungan. Men inte så himla endå, vi blir bara sorgliga.

Vet ni om att min kropp gör uppror mot både öl och vin?

Ska se om det ändras efter provsmakningarna i skolan i vår.

Ligga på golvet är min stil.

Mig äger ingen.

Har sovit i mer än tolv timmar inatt. Gör aldrig det, för det slår tillbaka på dig. Men även om jag mycket väl vet om hur man mår efter 12 timmars sömnn så tar jag mig aldrig upp när klockan ringer.

Det är sant, jag ställer klockan på lovet.

Och den väcker mig aldrig, och jag går aldrig upp. Och nu? Nu är jag mitt i klädbyte påväg mot frukost. Rökt har jag minsann redan hunnit med!

Och linser med! Annars ser man ju inget.

Skulle jag vara en Sims-karaktär så skulle min umgänges-mätare stå på rött nu, eller gult. Har inte bestämt mig ännu. Min livsambition skulle vara något slappt och min tillfälliga ambition skulle vara fredagsmys, fast utan tacosen. Och utan familjen.

Vi skulle göra precis det du ville göra, och vi skulle vara där du ville vara. Jag skulle vara nöjd, och du skulle vara lite obekväm. Jag skulle vara nervös och du skulle spela modig. Eller det är så jag tänkte mig det. Lite halvt.

Jag skulle hela tiden titta bort, för jag är lite rädd för ögonkontakt. Självklart skulle du bli lite upprörd över detta, men kanske glad endå, jag har ju rätt. Det är jobbigt. För att jävlas skulle min magen kurra och klirra vilket skulle göra mig mer nervös. Är detta normalt?

Jag skulle skämmas, och tro att du bara stannade för att vara snäll. Och du skulle mena allvar, du vill ju vara där. När du väl har åkt, för du måste, så tänker jag över alla mina steg tills jag blir galen och inser att det kanske gick bra ändå?

Oj, vilka julbilder det blev upptäckte jag nyss. Mest bilder på mig och min älskade Simba. Han brukar hata alla andra. Men låt det vara så då. På en bild ser man faktiskt en bit av min julklapp.

Kanske inte att det var något coolt nödvändigtvis, men fett behövligt. Som jag ungefär. Eller nej, nu skojjade jag till det igen!