Vilket mästerverk, vackert så jag nästan börjar gråta. En film där musiken sköter i princip allt.

Prova en gång att se den med glad musik. Stäng av ljudet och sätt in något hoppigt och ploppigt. Det gör allting mycket bättre, där det går.

"Danny can't wake up, Mrs Torrence."

Skojjade lite innan måste jag erkänna. När jag endå är på gång kan jag även erkänna att jag är stressad idag. Min mobil berättade det för mig.

Det är mysigt att jag kan lita på min mobil, den har stenkoll. Dock misslychas den fortfarande med att väcka mig om morgonen. Misslyckas den med något mer? Ja, leverera meddelanden från någon, en speciell.

Fast alla är speciella.

Jag hatar bloggar i allmänhet. Det är några få som jag har koll på, stenkoll, men det är bara för att just dessa få är otroligt intressanta. Dom flesta uppdateras sällan. Någon är skriven av en poet, en annan av en artist och resten av vänner och vänners bekanta.

Det är liksom min blogg som är skiten. Och nu vet ni, ni behöver inte orroa er, det är precis här ni ska hänga. Fast hoppa inte in i datorn nu, det räcker att ni sitter eller ligger där ni är. Kanske läser ni från mobilen? Det vore värt.

Jag ska gå och göra lite kaffe, såg att det var slut och blev besviken till max.

Sen blir det högläsning.

KAFFET!

Nu händer det igen! Jag är vaken alldeles för länge. Krogen stänger om en kvart och här sitter jag. Jodu.

Men vi ses, hörs skrivs. Up to you som man säger. Kanske läser du bara? Det fungerar nog det med. Såvida du inte är sydafrikan till exempel, då har du problem. Amerikanar kan också glömma det där med att läsa, ja, svenska iallafall.