Jag sitter hemma hos Amanda, Sofia är också här. Vi jobbar med projektarbetet. Ni vet det där där vi serverar fransk mat. Amanda vill ha snigla. Alla gillar ju sniglar säger hon.

Jag håller inte med, sniglar?! Jag har en egen dator, tog hit den, loggade in på främmande nätverk. Vems har jag ingen aning om, svårt var det inte heller. Ska jobba vidare, vi kommer antagligen gå härifrån lika tomma som nu.

Det brukar bli så, kaffet borde vara klart snart med, då blir det rast!

Snart ska jag åka, ta bussen in till stan. Hoppas vi inte välter, ni får hoppas med om ni vill. Min far och jag ska äta mat, inte för att jag är hungrig, egentligen, men man måste ju äta. Är jag ledsen? Nej, men lite, eller ja, ni förstår?

Hittade en block igår, med massa text i. Det var otroligt spännande att läsa, jag är helt förvirrad i dom texterna. Det märker ju jag det. Eller bara otroligt lycklig, ibland. Det var då jag var i Nyköping mest hela tiden. Med Carro, Joel och Daniel.

Vi sov överallt, och vi gjorde egentligen ingenting vettigt. Vi sov i omgångar, dag eller natt spelade ingen roll, vi rökte och vi handlade. Vi drack läsk och åt quornburgare, för Daniel var vegetarian.

Jag fick en nyckel dit, så jag kunde komma och gå som jag ville. Sen blev Daniel lite paranoid så han fick tillbaka den. Good times, så att säga. Jag kommer ihåg att om det var försent för att komma in i porten så kunde man bara sparka in den, det gjorde alla andra.