Ska jag ursäkta något?

Nej, det är som det är.

Åh, detta blir ett sån thimla skrytis inlägg så ni anar inte! Men samtidigt är jag rädd, och skadeglad!

Ni vet mailet jag skickade till Sjömagasinet? Jag fick ett tillbaka idag, jag är välkommen. Sug på den ni! Och så fint formulerat med. Välkommen, Vänliga Hälsningar och allt. Så nu ville jag kanske visa lite o så om denna restaurang där jag kommer göra bort mig så himla totalt så det är inte sant. Vad gör jag om någon beställer den där flaskan för 46.000 kronor? Eller bara den för 300? Tänk om jag spiller, tänk om!

Hittade info o så från nån sida, U2.se kanske? Aja, vasse o så!

Hehehe, Vickan!

"Det är många celebriteter som har besökt Sjömagasinet. Bruce Springsteen har varit här flera gånger och U2 gjorde ett besök på Göteborgs kanske mest berömda resturang 1997."

Vad gör jag om något sådant händer? Jag ångrar mig, redan! Asmycket! o.O

Tur att man inte behöver kunna ta tre tallrikar på en arm, jag lyckas aldrig.

Ska aldrig jobba med Hampus igen, det lovar jag! Eller jag ska göra mitt bästa. Man kan ju inte säga nej ifall någon frågar, eller hur? Religion ifrån början är ju dunt, jag förstår ju grejjen med det hela men sen blir allt bajs. Varför ska vi ha den här redovisningen egentligen? Jag gillade att inte veta vad påven sysslar med. Livet var bättre då, för cirka 10 minuter sedan.

Påven är inte vacker måste jag säga. Inte årets heting. Guds heting kanske? Menar ju att dom måste ju vara bundisar på riktigt? Undra hur ofta Påven drömmer om gud, lite sådär naket eller så, vet Påven ens hur han ser ut? För han måste ju se ut på något sätt?