I väntan på efter-skolan-klass kan livet lätt bli tråkigt. Då kan man få för sig att man ska upptäcka lite ny musik. Och det är precis det jag gör nu. Men hur ska jag komma ihåg alla dessa band och låtar? Jag skaffar en playlist, på Youtube såklart. Men så klart är det igentligen inte. Inget är det.

Har skickat tillbaka ett meddelande till min enda vän på Emocore.se. Miffo kallas han där. Miffo och jag har pratat länge nu, så länge att han till och med har hunnit flytta till Jönköping. Just nu ska vi åka och fiska någon gång, fast jag är skeptisk. Jag har försökt, men jag får aldrig såna där fiskar. Dessutom gillar jag inte det där med att sätta levande maska på kroken, men det finns väl substitut? Såndär gelégegga som man kan ha på.

Min förre detta bror gillade fiske ett tag, han köpte alltid fjädrar och saker och band flugor. Det var på den tiden då han bodde hos oss och vi var kompisar. Vackra tider var det, men fortfarande dimmiga dar. Nu ses vi aldrig och om vi skulle råka på varandra så hälsar vi knappt. Jag har en ganska splittrad och avancerad familj. Det är nästan som om vi inte vill se varandra ibland. Vi påminner varandra om våran hemska bakgrund. Om alla felaktiga val vi har gjort som har lett oss ner i mörkret. Men vi har tagit oss upp igen, nästan. Ibland är det lätt att glida över kanten.

Jag måste bara.

Lite till.

Lite mera.

Jag är ju endå på upptäcksfärd.

Vilka ordinära liv vi lever igentligen. Hur står vi ut med denna upprepelse dag efter dag? Varje måndag går jag till skolan och har samma lektioner. Varje Måndag stannar jag i stan till klockan sju. Då åker jag och far till McDonald's. Varje Tisdag börjar jag kvart över nio och efter en halvtimma dricker jag kaffe. Varje Onsdag stressar jag runt i köket av panik. Varje Torsdag sätter jag på kaffe direkt när jag kommer till skolan, och äter lunch kvart över ett. Varje Fredag längtar jag till hemmets sköna vrå. Varje Lördag sover jag till elva och går omkring i pyamas till klockan ett. Och varje Söndag bävar jag för Måndagen och lägger mig tidigt.

Ibland måste man ta sig ur mönstret, göra något nytt. Men att göra nya saker kostar pengar. Pengar är en bristvara, vad än folk säger. Det är inte så jävla lätt att överleva i denna trasiga värld. Håkan Hellström för 80 kronor är helt okej. Det gillar vi. Men resan dit då? Jag skulle aldrig ha råd med det om jag inte hade far. Därför ska jag flytta till Göteborg. Större stad, andra rutiner. Nära till konserter och fin miljö.

Göteborg, du. Nu är jag taggad.

Jag har varit i alla städer, och jag hittade dig.

Nu sitter jag i den vackra datasalen, inredningen är väl ifrån 70-talet. Men skärmarna och datorerna är tipp-topp. Eller ja, nästan. Fem år gamla är dem kanske. Har precis skrivit klart min första uppgift på Religionen. Den handlade om Etik och Dödsstraff. Spännande var det. Innehöll en massa upprepningar och meningslös text. Men så blir det om en uppgift måste vara två sidor lång och det inte finns överdrivet mycket material. Hoppas det blev bra. Hoppas det blev ett VG.

Mina förhoppningar på min egen prestation i skolan har höjts ett snäpp det här året. G duger bara inte längre. Jag känner mig smartare och mer mogen. Bäst i världen liksom! Det är jag som skriver och berättar om saker lärarna aldrig hört förut. Men dem bara nickar, dem har visst hört allt jag har sagt redan. Inte bara igår, utan i 20 år snart. Varför är man lärare så länge? Jag skulle aldrig orka med att säga och lära andra samma sak år efter år. Se hundratals elever passera förbi med drömmar i hjärtat och veta att det kommer aldrig bli av. Dem kan lika gärna sluta drömma.

Men nu ska vi inte vara ledsna för vi har fortfarande hopp, ännu har vi inte växt ur det!