Det blir mycket blogg såhär på kvällen. Men jag vill skriva mer och mer. Jag får aldrig nog. Det räcker aldrig! Men varför gör jag såhär igentligen? Ingen vet. Och vad bloggar jag om ens? Jag är ingen modebloggare, ingen inredning, ingen teknik och heller inget skvaller. Bara massa prat om det ena än det andra. Bara små ord i en stor värld full av meningslöst bloggande. Men jag vill inte tro att detta är utan poäng. Jag vill tro att det här verkligen betyder något för någon. Att du kanske kan se det här och tänka att den där Franz, det är en bra person det.

Men tro mig. Det här är absolut inte min första, och kanske heller inte min sista. Utan jag har varit på gång länge nu. Längre än alla ni kanske tror. Jag har försökt allt. Jag har spillt ut allt jag bara kan. Jag har skrivit om dig om mig och om alla jag känner. Jag hara hatat och älskat. Men vad vinner man? Varken fame eller credit. Ne ni, nu ska jag ha en poäng. Kanske. Men inte idag, idag är en menlös dag bland många.

Förresten så är jag glad över att ni bryr er. Eller ni kanske inte bryr er, men att ni kommer hit. Lite intressant måste jag väl vara? Eller så kanske ni alla redan känner mig och droppar in här för att kolla om jag har blivit konstigare. Eller bättre? Kanske kommar ni om jag skriver hemska skaer om er. Sånt där som jag inte vågar säga till er igentligen? Men så är det inte, jag har en annan blogg till det. Och den finns här. Men Schhh, säg inget till någon! Ne, förlåt, Jag ljög bara igen.

Bara så ni vet så har rubriken ingenting med inlägget att göra, jag ville kanske bara vara lite poetisk. Det är ju endå någonting man vill vara, lite fin o sådär. För vem faller inte för en poet? Eller bara någon som ser ut som en. Med en lite avslappnad men väl planerad outfit. En med hår som inte ser ett dugg planerat ut, fast man vet att varje strå ligger precis där det ska. Sånt hår har absolut inte jag, kommer kanske heller aldrig att få. Såvida jag kanske inte permanentar mig. Det vore ju en möjlighet. Men för tillfället har jag inte råd.

Men så är det ju alltid. Aldrig har man råd. Ska spara mig till miljonär, lägga pengar i ett kuddfodral så att ingen skattemyndighet snor av mina tillgångar. För varför ska man betala extra skatt på välförtjänta, sparade pengar? Och varför ska mina pengar betala av min mors skulder? Nedu, mitt är mitt. Även om svartjobb måste komma in i bilden. Det är ju endå min enda chans till extrapengar nu. Och hur kommer det sig att Pollux skickar räkningar till mig? Det var ju inte jag som 7-åring skrev på kontrakt om betalningar.

Nu blev jag sur. Ska lätta på det med lite Tv-tittande. Efter jag har hittat vilken katt som har kissat i mitt rum. Helvete också, jag som inrett fint och allt.