Nu erkänner jag, jag är en fegis. Jag vågar inte ens fråga någon speciell om msn, fast alla säger att jag borde. Jag vågar inte prata, fråga eller hälsa på. Jag bara väntar på att allt ska lösa sig endå. Jag är ingen superman, jag är rädd.

//Franz, 20 år och tönt.

Sofia är bland dom modigaste jag känner. Hon vågar inte säga till den hon gillar att hon gör det men hon vågar åka långt bort för att finna nya vänner, eller ragg. Sådant vågar inte jag. Eller jo, en gång vågade jag. Det var nog dom läskigaste dagarna jag någonsin varit med om. Kanske blir det bättre om man inte är ensam? Jag vill ju endå åka på semester i ett tag och utomlands vill jag inte. Eller kanske, men råd har jag absolut inte!

Hoppas det är inte är den nya cyckelsemestern, den verkade ju inte gå så vidare bra. Ska det vara så kan det lika gärna vara på riktigt tycker jag. Och sen kan man låtsas lite ibland om man vill. Sofia är iallafall seriös med det här att åka bort, hon säger det. Och jag, jag tror på henne!

kompissökan går bäst. Sofia, Amandas och min, vi har några napp faktiskt. Hoppas bara alla inser att vi måste sova hemma hos dom, deras kompisar eller liknande. Så blir det bara för att vi inte har råd med annat, buss och tåg kostar ju även det menar jag. Och mat sen! Hur ska man ha pengar till allt? Man kanske kan hitta lite någonstans, hemlösa överlever ju.

Men jag är på nu, vill du ta in mig hos dig och jag är för så kör vi bara, även om det endast skulle gälla en helg. Vinterlovet vore dock perfa, då har man ju tid och så. Fast ja, alla firar väl jul eller så då, men inte hela lovet kanske. Sofia har aldrig pengar. En del säger att man kan lifta, som t.ex Jens, men sådant tror jag inte på. Jag har aldrig plockat upp en liftare, men så har jag ju heller aldrig kört bilden heller. Anledningen till det är väl för att jag inte har körkort, så nu vet ni.