Oj! Vart ska jag börja i denna miserabla existens? Jag vet inte, och även om jag kom på en början skulle jag tappa bort slutet. Fast slutet är väl ännu en bra bit bort, även om jag önskade ibland att det vore en bit närmare. Har sett på en såndär brudig film, Bridget Jones, och jag älskar det. Nästan lika bra som Hayao Miyazakis filmer. Han får lixom in en massa action men endå en massa kärlek och strunt.

Lyckligare liv kunde man kanske önska sig. Inte för att jag klagar och så, jag har väl aldrig varit riktigt nära döden. Men något extra kanske skulle kunna finnas där bland mängden? Kanske någon snygging som man inte bara tänker på när man somnar och saknar när man vaknar. Kanske inte bara vakna fem och åka buss sju, kanske mer, någon annanstans. Det vore väl för skönt?

Så fint att det är förbjudet att tänka på.

Simba säger hej.

Nejmen, hej! Här händer inget, men jag önskar att jag kanske var oerhört full av eufori och dans och kanske lite kärlek. Kanske på ett Familjen-sätt? Men istället sitter jag här, med lock för örat, ja, fortfarande! Nu vet jag säkerligen att jag har tinnitus, det har hörts hela veckan, annars brukar jag bara bygga på den mer och mer. Men kär är jag, ännu, tillsammans med lite hopplöshet.

Förlåt att jag har varit så tjurig i veckan förresten, kan bero på vädret eller så, det vet jag inte riktigt än. Men nu ska jag lyssna på pop och så och läsa lite, precis nu! Eller nåt. Och du, vi ses väl till sommaren någon gång? När livet lever lite igen.