Vad ska man äta i en värld där allt som finns är makaroner? Makaroner och ketchup lockar inte allt för hårt. Jag skulle svälta ihjäl om jag bodde själv. Det vet jag nog allt för väl. Ska ringa mor och se vad hon säger, kanske får jag ta lite köttfärssås till, på burk alltså.

Sofia tycker att jag och min hemliga kärlek verkar ha gjort framsteg, det stämmer nog. Fast vet han om att vi har gjort det, är han ens med på noterna? Kanske är det han som skriver musiken och jag luras att följa med? Jag vet hur sådant där går till. Den ena tror att den styr allt som händer samtidigt som den andra tror likadant. Som ibland när folk går omkring och är dödskära i varandra och ingen vågar säga, och sen ger båda upp hoppet och blir tillsammans med andra. Till sist kanske dom pratar och inser att den där gången dom var kära och inte vågade så kände den andra likadant. Då slänger sig besvikelsen över dom och sedan kommer tankarna.

Så är det här, typ. Fakta jag lovar. Och besvikelsen var stor. Jag kommer nästan ihåg allting som igår, för sådan är jag. Jag kommer ihåg allt när jag är kär.

Ny dag, samma gäss. Idag kommer nog svartsoppan fram också! Usch, men jag har mina mackor och min bakning. Hoppas ingen hjort blir överkörd idag igen, det var sorgligt. Lovar att jag ska sova på bussen, om jag sitter själv. Och du, min käraste, jag tänker på dig!