Medans jag endå hängde på NTs hemsida så tänkte jag kanske kolla vad som har hänt i stan. Massa saker hade hänt, och spännande som till exempel:

Östgötskt i Dansbandskampen.

Kupolen i ny lysande dräkt.

Hundraåriga Eva lever för musiken

Falskt överfallslarm på bank.

Om ni ser något fint och lysande så ska man tydligen fota det och skicka in så det kan bli fler artiklar om ljuset här i stan, dissa dansbandskampen. Eva, allas älskade, har kanske blivit såhär gammal bara för att hon alltid lyssnar på musik, vem vet? Men om jag vore hon skulle jag tänka på refrängen. HAHA, nej, skojja.

Överfallslarmet kan vi väl glömma? Det hade ju ngen poäng överhuvudtaget. Meningslöst rakt igenom. Men raggningsartikeln från förra inlägget, där har vi nyheter! Mer power till NTUng säger jag bara! Dom vet ju precis vad dom talar om.

Jag har planer förresten, och nu måste jag spara minsann! Spännande? Avslutar med bilder på en stad i ljus, här är jag ofta full, så ni vet! Full, glad och vacker!

Idag måste jag säga att jag hade brist på ämnen, man kan ju inte skriva om absolut ingenting? Men i min sjukdoms dagar så hittade jag in på lokaltidningens hemsida och fann min inspiration, dejting! Vi vet ju alla att jag har problem med det och nu har jag fått hjälp! Dessa repliker ska jag dock prova på låtsas innan det blir på riktigt. Så jag vet att dom funkar menar jag.

Jag är känd. I Japan.

Du är ful och jag är ful. Vad väntar vi på?

Jag begär inte att du ska falla för mig, men du kan väl i alla fall snubbla lite?

Fast ja, dom hade redan provat tror jag, och det fungerade visst inte allt för bra. Men jag kanske lyckas? Jag har ju inte allt för mycket tur när det handlar om solar och gröna gräs, men någon gång måste väl även jag få ligga där gladlynt och full av sång? Ni får tro på att livet handlar om så mycket mer och att det egentligen inte spelar någon roll alls. Men jag lovar att leva kvar med det här hoppet ett bra tag till.

"Du vet att Joel kommer stöta på dig tills du blir upptagen". Är det sant? Då vill inte jag vara med längre! Lika lite som mitt busskort ville stanna hos mig i onsdags då jag så brutalt tappade bort det. Så nu har jag inget, åker på ett kvitto sådär som man egentligen inte får göra. Men vad ska jag göra då? Ingen på Östgötatrafiken vill ju ge mig rätt nummer till Orusttrafiken, som inte ens verkar äga en telefon, för att hitta mitt kort igen. 200 kronor vill dom ta ifrån mig för att ge mig ett nytt. 200! Och jag som redan betalar 640 varje månad för att få åka på bussen. Sjukt, verkligen.

Nu ska jag, Adam och min coola kompis chatta tills alla säger hejdå, för sådant gör aldrig jag. Jag vill ju inte sitta här ensam sedan med vetskapen om att jag övergav alla för att sova. Sova är inte värt det. Vänner kan jag alltid vara vaken med! Fast till någon gräns får man väl hoppas?

Förlåt pappa för att jag tappar bort alla mina kort, men jag sov verkligen hårt på bussen och fick väldigt bråttom av! Om jag jobbade mindre skulle allt gå så mycket bättre. Ska försöka slarva bort SSU-kortet nästa gång, eller donations-kortet.