Oj! Nu är jag minsann i skolan och pluggar stenhårt! Eller nej, jag har rast i hela en halvtimme till. Men Sofia och Amanda jobbar iallafall stenhårt och det är ju duktigt av dom. Fast jag tycker iof att dom kanske förtjänar det eftersom dom försov sig och jag fick göra vårat projektarbete ensam. Ibland önskar jag att jag hade mer att göra, kanske en lektion extra eller så. Men idag hände något läskigt minsann! Jag hoppade in på svenskan när mina klasskamrater hade det och den hemska läraren var snäll! Hon frågade om skolan och prov, om jag mådde bra och så. Det var då jag långsamt backade ut igen, för hon är inte sådan, inte på riktigt. Egentligen mumlar hon hemska ord om ansvarslösa och dumma elever och tar ut sin ilska skrikandes på hela klassen. Inga lögner.

Jag kom hit idag för hela tre lektioner, varav en föll bort ganska mycket. Och imorgon är det praktik, då går jag från SkolFranz till KockFranz, jag gillar den tidigare bättre, mer min stil. Visst kan jag laga mat åt några personer, men när det kommer till något hundratal så är jag inte så himla bra längre, det blir så höga krav på allting. Sen får jag panik, faller in i mitt stora moln och så blir allt bara fel. Men det är inte förrens imorgon då, låt oss skjuta upp verkligheten.

Jag har märkt av en viss irritation över mina vakna tider bland vänner, jag vill spendera en minut med att förklara detta, om ni kollar. En del små barn växer upp i familjer i ett land där skola är ett måste. Jag kommer ihåg min barndom som sådan, varenda dag var det denna eviga skola. Ett tag var jag så trött på att stiga upp och ner i sängen så jag helt enkelt bara drog på mig vardagskläderna över pyjamasen.

Jag var sju år när detta elände startade, idag är jag 20 år och kommer fortfarande inte ifrån det. Dock så har jag ju struntat i pyjamastricket, det har jag lär mig att orka. Men fortfarande drar jag migg upp tidigt på morgonen, och tycker ni att halv sju, sju är tidigt då ska ni bara veta när jag går upp. Jag lovar att min buss in mot staden, den där jag alltid somnar på, den går vid den tiden ni blir så himlans upprörda över.

Men jag måste ju endå ge ett svar. Tiden då min klocka ringer vareviga morgon, förutom helger, är klockan fem. Ja! Klockan fem öppnar jag upp mina tankar för en ny dag, en slitsam dag. Fast ja då är ju försovningstid och planlöst-irra-omkring-tid inräknad. Men ni, ska sova snart, om 6 timmar är jag uppe igen!

Idag har jag varit väldigt produktiv. Jag har gjort ansträngande saker som att lyssna på tal, titta på film hos Adam och sovit på lektonen. Jag hade bara två idag, det var ju lite mysigt. Jag bör sluta vara vaken sent på kvällen, men det är ju då det är som mysigast. Jag brukar tänka på att tända ljus, städa mitt rum och mysa till musik. Dock så blir allt det där alltid så himla ensamt att jag ger upp och sover istället.

Just nu är jag besviken, jag skulle få med Amanda i Spotifygänget men hon gör något annat kanske. Och imorgon kan man sova längre, då hinner man kanske med lite kaffe på morgonen med, lyx! Jag tycker alla vi borde hänga förresten! Vi kan ha en asastor fest i folkparken med musik och allt! Kom igen!

Idag är det krig, fast i skolan. Och inget fysiskt krig är det som ska ske heller, utan ett mot mig själv. Jag måste ju lära mig allt som dom vill, även om bara för ett kort tag. Jag får önska att Sofia och Amanda dyker upp så vi kan dricka kaffe och röka på bänkarna. Jag brukar titta på när städgubbarna går omkring med sina plockprylar och slänger allt som alla bortskämda barn slänger på marken. Men, ibland kan även jag ställa ner min take-awaymugg på marken, för skojs skull.

Nu tänkte jag göra bort mig lite, så om ni glömmer alla fint redigerade och ljussatta bilder på mig så kan ni titta på den här. Från fredags medans jag fortfarande var mig själv. Då pratade vi om kärlek och drömmar. Vi lyssnade på Spotify, tog över Daniels lägenhet och bara levde.

Jag har märkt att det är coolt att skriva ner en massa låttexter här. Texterna handlar oftast om hur man känner just nu och så, men jag tänker längre. Jag ska skriva en låttext nu som inte handlar om någonting egentligen, jag vet för jag känner den som skrev den. Förlåt kompis men låten suger egentligen, men ja, jag gillar den för din skull.

"Hjärtats stora svek

Tog mig till verklighet

Hur kan två hjärtan hitta varann

I musiken vackra hand

Och jag träffade en kille där

Hans band var punk

Men hans hjärta var lugnt"

Vi kan väl analysera texten och komma fram till något? Det gör dom inte på alla andra bloggar. Jag analyserar mycket mer än jag själv vet om. Men nej, nu ger jag upp, allt blev alldeles för överdrivet. För ni tror väl inte att allt här är på riktigt?

Söndagar, sista dagen på vecka, Nichiyoubi som dom säger i Japan. Men det här är Sverige. I Sverige kan man till exempel spendera sin Söndag genom att dricka kaffe, röka och lyssna på den underbara skiva Röd. Den är sprillans ny, släppt i veckan och finns på Spotify. Och gillar ni inte Kent så glöm Vapen & Ammunition, det här är ett nytt Kent så ge det en chans. Ge även Existensminimum med låten Fuglesang en chans med när ni endå håller på.

Vet ni vem han är än? Hur skulle ni inte veta när jag avslöjat så himla sjukt mycket? Tyck inte jag är galen bara, jag är ganska normal om man jämför med vissa andra faktiskt. Fast ja, vissa andra är väl normala om man jämför med några till? Ni vet om att han är blond, förstår du kanske du kan hinta. Jag ska gå och dö lite i min säng nu, och vakna upp imorgon igen för att ta tag i det här.

"Men du kanske borde skriva till honom snart, det värsta som kan hända är att det går åt helvete och någon gång måste du våga!" - Sofia 18 år.

Gud vad nervös jag blev nu, över vad? Inget kan vi låtsas, mycket på riktigt. Jag lovar att berätta för er någon dag, men nu är jag alldeles för rädd. Eller ja, rädd är synd att säga men ja, ni förstår? Nu mår jag bra igen förresten, efter igår. Jag är stabil, har koll på balansen och otörstig! På fredag har jag biljett till dansen igen, vill du med? Ännu har jag råd minsann! Fast ja, du får gärna vara någon jag inte brukar vara med, den här staden har blivit så liten på sista tiden. Fast Adam, du får följa med!

uhh ADAM!

Filmteamet Stjärnan, Döden och Miljonen!