Det blev inget bloggande hemifrån Danne, men lite idag. Om ni någonsin hänger i denna vackra stad så lova mig att aldrig gå till Otten. Igår var vi där och två åpr av vägran varöver. Redan i kön blev jag estetjäveln och jag kände lätt av dom onda vibbarna runtom mig. Men jag spareradesfrån vänner o så och gick till Hugos endå. Hugos, där du alltid är okej.

Jag hittade massa vänner och nya vänner till exempel Antonio, en ysig kille någonstansifrån som vi hade det trevligt med ett kort tag. Senare träffade jag på flera inne på Hugos, och dom var faktiskt trevliga. Jag gillade dom otroligt mycket. Kommer fortfarande ihåg dom tydligt. En hade mörkt hår och dreads, en blont och krulligt hår och en med grön palestinasjal, blont hår och något skumt runt huvudet. Ser ni det här så hör av er!

Tredje helgen i rad som det är party, och jag som inte skulle, inte varje helg. Men ja, jag är ju en festis! Och vill ni se hur jag ser ut som festis kanske ni får det med. Far har ju sin systemkamera här, den är asabra! Och sen Gimp redigeringsprogram. Klarre att det bara kan blirre bra! Förstår ni?

Idag ska jag tydligen till en Daniel i Finspång, mys! Eller man får väl hoppas på att det inte är tråkigt, man kanske får blogga därifrån också? Det hoppas jag. Eller jag ska, nu är det bestämt! Jag ska dansa vidare nu, här i min vackra ensamhet. Ingen som tycker eller säger, för jag sjunger också, hårt och mycket.

Åh gud vad jag försov mig imorsen. Min syster knackade på och frågade om jag inte skulle gå upp nu. Då var klockan 10 över sju, min buss går 20 i sju. Sug, men det går även en buss ca 20 över sju med och den hann jag med! Och jag sprang och slängde ner allt som kunde tänkas behövas i en påse.

Så nu sitter jag här efter en lång men mysig arbetsdag med alla möjliga saker med mig. Men var ska jag lägga allt? Det är ju party idag och jag kan ju inte släpa med mig en platttång för 700 där. Nu är det Broder Daniel på högsta nivå, jag ska dansa, dricka läsk, handla och sedan börjar diskot på riktigt!

Vad ska man äta i en värld där allt som finns är makaroner? Makaroner och ketchup lockar inte allt för hårt. Jag skulle svälta ihjäl om jag bodde själv. Det vet jag nog allt för väl. Ska ringa mor och se vad hon säger, kanske får jag ta lite köttfärssås till, på burk alltså.

Sofia tycker att jag och min hemliga kärlek verkar ha gjort framsteg, det stämmer nog. Fast vet han om att vi har gjort det, är han ens med på noterna? Kanske är det han som skriver musiken och jag luras att följa med? Jag vet hur sådant där går till. Den ena tror att den styr allt som händer samtidigt som den andra tror likadant. Som ibland när folk går omkring och är dödskära i varandra och ingen vågar säga, och sen ger båda upp hoppet och blir tillsammans med andra. Till sist kanske dom pratar och inser att den där gången dom var kära och inte vågade så kände den andra likadant. Då slänger sig besvikelsen över dom och sedan kommer tankarna.

Så är det här, typ. Fakta jag lovar. Och besvikelsen var stor. Jag kommer nästan ihåg allting som igår, för sådan är jag. Jag kommer ihåg allt när jag är kär.

Ny dag, samma gäss. Idag kommer nog svartsoppan fram också! Usch, men jag har mina mackor och min bakning. Hoppas ingen hjort blir överkörd idag igen, det var sorgligt. Lovar att jag ska sova på bussen, om jag sitter själv. Och du, min käraste, jag tänker på dig!

Skåne är ett hatobjekt just denna dag. Jag har nämligen spenderat hela min dag omgiven av döda gäss. På onsdag är den mårtengåsdagen och då ska alla tydligen äta svartsoppa, gås och eblakaga. Femton gäss har vi gjort idag, eller vi och vi, min APUvän. Och kråset också, allt det där som hör hemma i gåsen, det har dom minsann kokat och haft sig med. Det enda positiva med alltihopa är att jag får baka, imorgon tror jag. Jag ska baka den där eblakagan som inte kommer vara lik det den ska, skulle göra någon kaka eller så bara.

Men det behöver ju inte vara seriöst när man bor i Östergötland och firar Skånedagar. Fast jag skulle ju hellre bo där än här. Fast det har vi ju redan pratat om. Ont i ryggen har jag, men det är väl naturligt när man alltid står upp? Och springa till bussen fick jag också. Nedåtpil för denna dag!

Kolla nytt band! Osäker än, Phoenix.

är jag efter?

Denna video kan dock dö snart. Låt: 1901

JAg behöver hjälp, snarast. Jag erbjuder en fullmakt till mitt liv för att förändringar ska kunna ske. Det är bråttom nu, det känner jag. Eller så kommer dett hemska sinnestillstånd snarast vara över. Men det känns inte som om detta kan gå över så himla lätt, inget av problemen. Detta är beständigt. Mina problem är som följer:

Praktiken, jag vill inte och jag orkar inte. Idag ska jag skära över 100 mackor, jag ska även laga mat och ha koll på salladsbaren skulle jag tro. Jag ska jobba så himla hårt så ni anar inte och hänga med APU-kompisen som är annorlunda. Jag hatar att jobba i kök.

Mitt hjärta.