Nu ska jag hoppa in i en dusch, äntligen! Som jag har läntat efter att få lite vatten blandat med schampo och tvål på mig! Jag ska duscha asalänge för att motverka såkallad svettlukt som Sofia skriver om. Den tar sig in överallt! Vill ni se mig? titta nedan lite bara! Titta gärna extra noggrant på lappen på den svarta tavlan! Där finns ett musiktips!

En del är inte som alla andra, en del är speciella, dem står ut. En del personer som Sofia och Amanda är bland dem bästa utståarna. Man vet vart man har dem, nästan. Man ska inte veta allt om alla, då blir det tråkigt. Vissa rutiner är helt okej. Som att det är rökdags på stället innan man går in i skolan. En del personer pratar man med, över internet, men träffar dem inte särskilt ofta. Då vet man ju egentligen ingenting om dem, eller hur? Och dem som står ut då vet man ju nästan aldrig vart man har. Man vet inte vad dem gör eller vad dem vill. Som Jimi, vad gör han om dagarna, eller Mike, vad gör han? Fast jag pratar inte med Mike, det var bara den där gången 2005 (?) i Göteborg, liseberg.

Vad vill ni, vad gör ni? Kommer vi någonsin ses? Eller ja, Jimi hoppas jag ju till och med bo ihop med ett tag där. Det jag undrar lite mer är hur man träffar nya männiksor. Hej kompisar!-metoden fungerar nog inte allt för ofta.

Har ni hört Markus Krunegårds ny skivor? "Lev som en gris dö som en hund" och "Prinsen av Peking"? Det där är länkar till Spotify. Jag tycker dem är väldigt mycket bättre än det han hare hittat på innan. Jag är helt otroligt förvånad över att dem kom in på Spotify så himla långt innan. I normala fall brukar det ju ta en evighet för skivor att nå dessa öron som hellst slipper köpa skivor i fysisk form. Men om det är något alldeles speciellt så är jag nere i skivaffären innan dem ens hinner öppna sör att med ett större leende än störst inhandla denna dyrbara sak. Som den där gången Broder Daniel släppte "No Time for Us 1989-2004". (även detta Spotify-länk)

Skivor är bra, man vet vart man har musiken liksom. Den digitala tenderar att byta plats lite hur som hellst, videos på Youtube tas bort, hemsidor lägger ner eller uppdateras. Datorer är ju kända fr att ta livet av sig lite nu och då också. Men en skiva, en blänkande cirkel med fördjupningar i, den sviker inte. Den sviker inte tills den har spelats alldeles för många gånger, blivit repig och kladdig eller helt enkelt tappats bort. Skivor försvinner.

Vad ska man lita på?

I våran skola är det inte så himla svårt att få MVG. Eller VG om man så vill. Inte i våra praktiska ämnen iallafall. Jag får MVG, i kök. Jag gillar inte ens kök, jag tämligen hatar det. Stå där och hacka gurka och lök hela dagarna, lukta fiskt på bussen och hitta grädde i håret när man ska sova. Maten tar sig in överallt. Igår fick jag t.ex diskmedel i skon. Hur kom den dit? Och choklad över hela armarna. Jag har ju inte för vana att bada i maten, jag gör rent ganska ofta och har lite ordning, men ack! Maten tar sig överallt!

Nu lyssnar jag på Lars Demian, det är coolt. Eller ja, ni skulle kanske kalla det töntigt, men jag har Jimi i ryggen på den här. Jag säger nog aldrig att något är coolt om jag inte vet att iallafall en annan står bakom mig i frågan. Töntigt är det kanske om man tänker efter. Vi ses snart igen, ni vackra!