Ibland är det mysigt att vara kär, bara vara det. Även om ingen vet, även om inte han vet. Man går omkring i sin glada värld där allt bara är bra. Jag kan få mig själv att bli kär, tvinga fram den så att säga. Och den kärleken måste ju vara minst lika äkta som den som kommer spontant?

Klockan 5 ska jag ta bussen in till stan, där ska jag ägna mig åt den finaste av dekandenser. Den där sorten som inte slår tillbaka på en förrän nästa dag. Men om man skjuter upp allt annat så kan man väl även skjuta upp onda dagar?

Utforskar ny musik, igen! Så fort någon lägeer upp något tips och jag anser att personen faktiskt har någotatt säga till om så hoppar jag på den och lyssnar igenom. Just idag handlar det om Skriet (Spotify), inte allt för illa alls, än så länge. Ingen ny favorit, men bra att dryga ut min långa playlist med.Ingen åsikt riktigt än, precis som med Kents nya singel Töntarna.

En del musik är svårare att bestämma sig om än andra, och en del är bara *Poff*, I love it!Och det är poff-musik jag älskar, när man sjunger med även om man inte ens kan låten. Jag tror faktiskt att musik räddar människan, den läker oss och hjälper oss. Hur kan jag inte förstå, men jag känner att det funkar, jag vet det.

Ikväll tror jag på brustna hjärtan förlorade i vinden, mängden. Jag tror på helade hjärtan på dansgolv, bortsprugna i en känslofylld dimma. Jag tror på Pop-kväll på Hugos.