Gillarna ni lite härligt galna, glada människor som sjunger det dom älskar? Då är Helena Josefsson bruden för dig! Hon är galen på riktigt med, jag vet. Vacker framför allt, men galen full!

Ni vet han jag ska lista ut? Han är nog inte fullt så komplicerad som jag hade hoppats på. Men dem flesta män är inte det. Dem tar sig igenom livet lite glatt, sorgset eller hur dom nu behagar. Dom tänker nog inte så mycket, inte som tjejer gör, inte som jag iallafall. Men jag är överdriven, extremitet till yttersta gräns, någon sominte ens jag själv förstår mig på. Och det är väl endock illa?

Jag ska sova nu, som man gör sena nätter, och under dessa dimmiga timmar ska jag ta igen allt jag missat under veckan, alla sömn, allt sällskap, rubbet! För sådant kan man ägna sig åt i djup sömn, drömma om livet som det borde vara. Ibland finner jag det alldeles för lätt att somna om om morgonen, när drömmarna varit alldeles för ljuva och ögonlocken snabbt faller på plats. Då trivs jag, tills jag vaknar med ett ryck, försenad. Men det var det minsann värt.

Det är helt otroligt egentligen hur lite motivation kan göra allt så mycket bättre. Som fina ord när man jobbar hårt men känner sig som en nybörjare, och det är jag ju med. Jag bryr mig egentligen inte om ifall orden kommer på riktigt eller om det bara är tomt, men jag tar åt mig, jag uppskattar. Jag tar åt mig lite halvt eftersom man jst aldrig vet om det är på riktigt. Men hur vet man ens att någonting någonsin är det?

Jag lever på. På morgonen på praktiken är jag skakis och helt nerslagen, men jag strosar glatt hem och känner att jag visst har gjort skillnad, att jag har klarat mig bra. För jag kan ju inte vara hur illa som hellst? Dessutom syns det att jag har skurit och haft mig dag för jag hittade många sår på händerna. Jag är inte ens sån som känner av riktigt när jag skadar mig, det händer bara. Men jag tror även att en del är sådana, några får ont och några känner ingenting alls, fysiskt alltså.

Jag vet att det blir mycket kärlek nu, men det är en nödvändighet. Om ni någonsin byter tankemönster med mig så ska ni nog bli varse om varför. Det lovar jag. Varje morgon är fylld av kärlek för mig, medans jag vaknar. Min mobil väcker mig med Bankar i Mitt Bröst med Samtidigt Som, och jag slår upp mina ögen, känner efter och inser att det tyvärr inte bankar i mitt bröst. Sen hoppar livet på en, och det hoppar hårt. Men hur som hellst så kommer jag upp, äter frukost och tar bussen in till stan - 5 dagar i veckan. Duktigt för en själ utan motivation, men man måste ju upp och leva fast man faller isär.

Kaffe behöver jag nu, pop och lite vila inför denna hårda dag, men imorgon förlorar vi oss i natten!