Nu är jag på G, uppe i varv så ni vet inte vad!

Har ni tänkt på att nu för tiden ska man vara allt, man ska vara så himla mycket så att man till sist inte vet vad man är längre. Man ska vara cool, töntig, smart, snygg, elak, mamma, pappa, advokat, studerande, resande och allt man kan tänka sig samtidigt. Det är sant. Man ska vara så himla engagerad i allt så att man inte ens vet vad man tycker om bäst. Att dricka eller vara nykterist? Var båda säger jag, det är det enda rätta.

Jag vill inte vara allt. Jag vill dricka, vila, åka runt planlöst och sova där jag får plats. För jag orkar inte vara allt. Jag förstår dom som gör sig själv till en bomb. För alla har så fult upp så dom inte ens hinner ha bråttom. Man ska vara online samtidigt som man har fullt upp i det "riktiga livet". Men online är väl också ett riktigt liv? Jag är ju endå en levande människa som sitter här och skriver. Precis just nu sitter jag här, lyssnandes på Almedal, med min familj ute i vardagsrummet. Dom tittar på Catwoman precis som alla andra. Jag vet det för jag finns även på Facebook. Och hon är jag, jag är hon. På-riktigt-Franz är även Online-Franz, vi är samma, vi är en.

Jag kommer ihåg när folk först började blogga, ja så gammal är jag iallafall. Jag kommer ihåg ganska mycket när jag tänker efter, även om jag själv kanske aldrig tror det. Det finns väl mycket man vill glömma bort? Men ja, jag hatade bloggar, jag förstod aldrig poängen med det. Varför ska man varje dag gå in på internet och skriva om vade man gör? Vem vill läsa det? Inte jag iallafall. Och det vill jag ju inte nu heller, jag vill veta mer. Jag vill se er, läsa om era åsikter, bli förvånad, bli överaskad. Jag vil bli bortsvept och leva mig in. Jag vill absolut inte höra om att eran katt hoppade och missade köksbänken. Jag vill inte höra att erat barn till slut lyckades säga lampa, det kan jag också.

Jag vill höra om förhoppningar och besvikelser, kärlek och ensamhet, livet och döden. Inte om ni gillar Mona Sahlin eller inte, för ingen gör det, knappt Mona Sahlin själv. Jag vill inte veta om att SSU Östergötland vill införa "vegetariska dagar" i skolköket, vem som vann Idol eller vem som nu blir Paris Hiltons BBF. Jag vill ha hopp om framtiden.

Nu älskar jag förresten att blogga, och jag läser andras också. Men bara dom intressanta, dom som tilltalar. Mina vänners bloggar och dom som får mig att fundera, att bli sådär drömmande. Min är väl varken eller. Min kanske bara är en blogg i mängden? Men det struntar jag nästan i. Inte helt, det skulle jag aldrig kunna göra. Jag vill att ni läser, att ni bryr er, att ni funderar över mig.

Jag läser många bloggar, inte överdrivet många iof, varje dag. Ibland läser jag dem flera gånger, ibland kollar jag på deras länkar och så med. Foki hade igår med en ganska rolig frisyr som hon hade hittat hos en viatmes. Detta var den helt otroligt mysiga rosettfrisyren. Grejjen går ut på att du gör en rosett av ditt eget hår på huvudet. Och idag har jag provat. Mindre lyckat kan man tycka, ett gott försök säger nog andra, men hur som hellst så tror jag att jag lyckades!

Som en del kanske vet så älskar jag hår, pysslar titt som tätt med det, och smink såklart. Jag gillar design och inredning, film och tecknat. Jag är nog egentligen estet. Jag bara älskar allt med färger och former. Iallafall, rosettfrisyrem blir nog skiten på studentbalen. Det ska absolut bli min grej, gärna med någon rolig cocktailklänning, balklänningar är bara inte min grej.

Jag skulle gärna ha en modeblogg och så om det inte vore för att jag inte har råd. Men om alla ni skickar en krona till mig varje dag så har jag kanske råd att köpa nya saker ofta, och då kan jag ju modeblogga! Vad sägs? Kom igen nu!

Idag får vi besök, besök ifrån ännu mera landet än vi är nu. Jag hatar att få besök, jag tycker det är jobbigt med folk som stökar omkring och förstör min perfekta värld som jag har skapat runtomkring mig. Det är besöket är inte riktigt som vilket annat besök som helst. Dem här känner sig hemma direkt, man vet heller aldrig hur många dem är eller på vilket humör.

Ne ni, jag gillar nog mitt lugn, vill jag träffa dig så ses vi ute, om vi inte är bra kompisar. Men ta inte allt det här som en diss eller så, för jag gillar dem flesta, eller ja. Ni gillar ju mig.