JAg vill verkligen inte gå imorgon, på riktigt. Tur att det är lov, annars hade jag gett upp som jag lovade att inte göra. Det är svårt att göra någonting man inte vill göra, speciellt mella 8 och 4 tre dagar i veckan, det är hemskt. Inte för attd em är otrevliga, men jag kan ju ingenting, använde skärmaskinen för första gången idag. Jag känner mig värdelös och jag är det med, vad har jag gjort i 3 år? INGENTING. Det kan jag lova er, jag har bara glidit igenom alla mina fem gymnasieår. Lallat runt så att säga. Och jag som tyckte gymnasiet var svårt nu.

Jag tänkte när jag bytte linje; "Nu kommer jag lära mig något, nu kommer jag få ett liv!". Det kan jag ju glömma redan nu. Varför lär inte lärarna oss något? Jag har heller aldrig varit på köttstationen i skolan, aldrig. Inte en enda gång av alla gånger jag har varit där. Blev inte ens diskare av mig om jag gissar rätt. Det blir nog bloggkändis endå. Men det går ju inte, så populära är inte mina inlägg. ^^

Jag behåller reklamen på bloggen, det blir lite mer livligt så, kan man säga det? Aja, jag vill avråda er alla därute, hindra er från stora misstag.

Bli aldrig kär, det förstör så himla mycket, visst det är fint och så men du är aldrig så förvirrad som du är då. En psykisk sjukdom skulle jag kanske säga, en folksjukdom.

Bli aldrig kockar, himla slitigt, jobbiga tider, tråkiga uppgifter. Vill du ändå bli kock? Se till att du verkligen är into it! Efter en vecka med dålig sömn, mycket förvirring, en ond rygg, en blåsa i handen och ömma armar är det bäst för dig att du fortfarande älskar det. För det kommer fortsätta i 40 år till, minst.

Försök inte få reda på vad andra tänker och vill, det är bara jobbigt. Du kan även verka vara en stalker. Och besvikelsen är stor, alla är nog inte lika komplicerade som du är, bara helt enkla helt enkelt. Och vem ska täcka upp för besvikelsen när du är depprimerad för att du själv är så himla avancerad?