Jag vill bara skriva lite. Min katt är söt, amanda är söt, sofia är söt. Fooki är mys, och jag är snygg. Men det var väl inte alls vad jag ville ha sagt. Jag ville vara seriös. Jag ville vara poet. Jag ville skriva om himmlarna och stjärnorna, prata om vind och hav. Jag ville visa er både kärlek och hat. Men ack, det blev det nog ingenting av.

Min dator håller på att dö ut nu, långsamt men säkert. Jag borde väl kanske stänga av den innan domen blir absolut. Gå och sova kanske? Jag är ju inte superpigg på morgonen som man kan kanske tro. Men jaja, man kan ju låtsas. Men just nu blir det ett säkert avsked ifrån mig. Farväl mina kära!

Ni som kanske kommer in här ibland som jag kan tro, ni har ju säkert hört talas om det där partyt som jag var på igår. Det var kul, mys, trevligt och allt ni kan möjligen tänka er. Men jag ångrar mig lite endå. En gammal tant som jag själv är väl inte gjord för såna här bravader endå. Det tar på mig att springa omkring om nätterna och vara rebell. Men jag är ärlig när jag säger att jag godtar detta som en del av mitt liv. Men jag vägrar att acceptera detta. Jag kommer antagligen inte sluta med denna dekandens för det. Jag kommer fortsätta även om mina kära celler säger nej.

Adam och jag ska tydligen se Kiss på Ullevi någon gång. Vi ska starta band och festa på Debaser. Det är en lovande framtid det!

Nu får ni ÄNNU MERA musik som ni aldrig bad om. Men jag struntar lite i det, för jag är glad, jag är party. Jag är Festis! Och du Adam, jag kommer snart. Måste bara rulla lite äckliga cigaretter och hitta en bra buss.

Fast ja, lisa ångrade sig nu tydligen. Blir ingen piñata, ingen bål och inga ostkrokar. Undra vad jag ska göra då istället?

Jag kanske borde dra till den där filmfesten i stan? Där folk dricker sig glada och sjunger och så. Där natten är alldeles för kort och alla intelligens alldeles för lång bort. Där du, jag och henrik dansar runt under stjärnorna. Det blir nog så. Först åker jag nog hem till Adam, det blev visst ingenting med stackars lisa. Hon tog sina glasögon och gick. Men Adam bara ler, han ville ju ingenting egentligen, ville bara att någon log åt hans fina sätt, åt hans skämt och hans otroliga tankar. Imorgon återvänder jag till verkligenheten, i den går jag tydligen fortfarande i skolan. I den ska jag plugga lite projektarbete med Sofia och Amanda på Östermalm. Vi ses då.

Förlåt alla förväntansfulla, ni blev visst oerhört besvikna på mig. Men vänta lite! Jag kan ju endå förklara mig. Jag somnade som en gris på bussen igår och höll på att missa att gå av. Men jag vaknade upp i tid och det var väl bra? Skolan tar visst allt fredagsmys ur en, men jag hoppade på en Smirnoff endå. Om ni någonsin undrar vad jag vill ha ifrån systemet så kan ni alltid köpa det. Smirnoff alltså.

Idag är det partaj iallafall. Vi ska dricka bål och äta chips och ostkrokar. Sen blir det lekar! Rita till instruktioner i mörkret,jaga svansen, sätta svansen på åsnan, piñata och sådant mys. Till sist blir det dansgolv och jag hoppas på en tryckare med han den där. Och allt avslutas med ryska posen! Visst låter det härligt? Hoppas inte mamma hämtar upp mig för tidigt. Jag vill verkligen se vad Adam och Sara ska hitta på idag. Jag tror faktiskt att dem har någonting på gång. Om man endå hade kompisar som fyllde 12 varje dag!

Man kanske undrar vad det är jag gör om dagarna? Det skulle iallafall jag fundera på om jag vore er, eller så tänker jag för myscket. Omöjligt kanske ni tänker. Men jag skulle kanske berätta det endå, bättre med för mycket än för lite, som dem säger! Eller inte.

Jag går nån såndär restaurang linje, i mitt tredje år faktiskt! Eller femte om man nu vill vara noga. Där spenderar jag hur som helst mina dagar med att laga mat och någon gång ibland servera den. Men det är servera jag vill, men det fick man inte. Då skulle det inte ha funnits någon kvar som lagade maten. Dem ljög och sa att det var för få som ville ha servering, men egentligen var det alldeles för många. Jag hatar skolor som ljuger. Men nu är det tydligen så, dem har dödat min framtid.

Jag lovade mig själv att blogga tre gånger om dagen, men jag misslyckades. Blev bara två och ibland bara ett. Jag ska göra ett nytt försök, hoppas ni gillar det! Gillar ni bilder förresten? Jag ska försöka med det, och kanske en video någon gång ibland.

Vad gör ni därute? Varför är det bara en enda person som har behagat att besöka detta underbara Nirvana idag? Men jag bryr mig inte, jag är stolt endå. Skitstolt över er! Bara så ni vet så har jag haft en jobbig dag endå, men den känns jobbigare än den egentligen var.

Frida och jag tog den där fikan, och vi pratade, tjuvlyssnade på en liten debatt mellan Greenpeace och tre killar. Killarna var ju inte dem brightaste i den här världen kanske. Jag tycker ju att man faktiskt kan bry sig lite om världen och kanske förstå att det inte bara handlar om dig och din plasmatv. Jag skulle glatt slänga alla mina pengar till radikala rörelser som faktiskt gör något, om jag nu hade ett överflöd. Ni skulle ha fått allt, jag lovar!

Nu sparar jag pengar till Ullared, för att köpa lite kläder, för hur skulle det se ut om jag var naken hela tiden? Hemsk lovar jag, och kallt för mig. Sen ska jag spara pengar för framtiden, för Göteborg. Jag tänkte att min blivande rumskamrat som jag hoppas ha till våren kanske ville ha lite pengar till hyra ifrån mig. Och mat måste jag ju ha. Och sen ska jag spara pengar till själva Göteborgflyttandet. Då är nog inte jag oc min kära rumskamrat inte rummisar längre. Men kanske kompisar? Men jag hatar att spara pengar. Bara så ni vet.

Gamla vänner, suddigt, bögigt men ack så vackert.

Har ni någon tänkt på vad världen vore utan musik? Detta underbara samarbete mellan olika rytmer och instrument? Ni bryr er kanske inte, ni äger väl inte ens en skiva? Ni har aldrig upplevt känslan av att springa ner till skivbutiken för att köpa den där plastbiten som ni har längtat efter i ett halvår? Aldrig har ni längtat efter att se eran favoritartist stå där på scenen och sjunga för bara dig?

Det spelar ingen roll, för musiken når fram till er endå. Ni hör den och ni bryr er, mycket mer än vad ni kanske tror. Och ibland, för oss som bryr oss, faller våran längtan efter att höra våra älskade i bråk med våra plikter. Då får man ta ledigt tycker jag. Går inte det? Ja, då sjukskriver man sig. Precis så enkelt är det. Och man får, det är det bästa.

Det är ju endå inte ofta som man har chansen att se och höra samtidigt. Att sitta hemma med musiken i hörlurarna och stirra på skivomslaget ger bara inte samma känsla. Att pussa på affischen på väggen och att ta på personen i fråga mäter sig bara inte med varandra. Fram för musiken säger jag bara!