Gillarna ni lite härligt galna, glada människor som sjunger det dom älskar? Då är Helena Josefsson bruden för dig! Hon är galen på riktigt med, jag vet. Vacker framför allt, men galen full!

Ni vet han jag ska lista ut? Han är nog inte fullt så komplicerad som jag hade hoppats på. Men dem flesta män är inte det. Dem tar sig igenom livet lite glatt, sorgset eller hur dom nu behagar. Dom tänker nog inte så mycket, inte som tjejer gör, inte som jag iallafall. Men jag är överdriven, extremitet till yttersta gräns, någon sominte ens jag själv förstår mig på. Och det är väl endock illa?

Jag ska sova nu, som man gör sena nätter, och under dessa dimmiga timmar ska jag ta igen allt jag missat under veckan, alla sömn, allt sällskap, rubbet! För sådant kan man ägna sig åt i djup sömn, drömma om livet som det borde vara. Ibland finner jag det alldeles för lätt att somna om om morgonen, när drömmarna varit alldeles för ljuva och ögonlocken snabbt faller på plats. Då trivs jag, tills jag vaknar med ett ryck, försenad. Men det var det minsann värt.

Det är helt otroligt egentligen hur lite motivation kan göra allt så mycket bättre. Som fina ord när man jobbar hårt men känner sig som en nybörjare, och det är jag ju med. Jag bryr mig egentligen inte om ifall orden kommer på riktigt eller om det bara är tomt, men jag tar åt mig, jag uppskattar. Jag tar åt mig lite halvt eftersom man jst aldrig vet om det är på riktigt. Men hur vet man ens att någonting någonsin är det?

Jag lever på. På morgonen på praktiken är jag skakis och helt nerslagen, men jag strosar glatt hem och känner att jag visst har gjort skillnad, att jag har klarat mig bra. För jag kan ju inte vara hur illa som hellst? Dessutom syns det att jag har skurit och haft mig dag för jag hittade många sår på händerna. Jag är inte ens sån som känner av riktigt när jag skadar mig, det händer bara. Men jag tror även att en del är sådana, några får ont och några känner ingenting alls, fysiskt alltså.

Jag vet att det blir mycket kärlek nu, men det är en nödvändighet. Om ni någonsin byter tankemönster med mig så ska ni nog bli varse om varför. Det lovar jag. Varje morgon är fylld av kärlek för mig, medans jag vaknar. Min mobil väcker mig med Bankar i Mitt Bröst med Samtidigt Som, och jag slår upp mina ögen, känner efter och inser att det tyvärr inte bankar i mitt bröst. Sen hoppar livet på en, och det hoppar hårt. Men hur som hellst så kommer jag upp, äter frukost och tar bussen in till stan - 5 dagar i veckan. Duktigt för en själ utan motivation, men man måste ju upp och leva fast man faller isär.

Kaffe behöver jag nu, pop och lite vila inför denna hårda dag, men imorgon förlorar vi oss i natten!

JAg vill verkligen inte gå imorgon, på riktigt. Tur att det är lov, annars hade jag gett upp som jag lovade att inte göra. Det är svårt att göra någonting man inte vill göra, speciellt mella 8 och 4 tre dagar i veckan, det är hemskt. Inte för attd em är otrevliga, men jag kan ju ingenting, använde skärmaskinen för första gången idag. Jag känner mig värdelös och jag är det med, vad har jag gjort i 3 år? INGENTING. Det kan jag lova er, jag har bara glidit igenom alla mina fem gymnasieår. Lallat runt så att säga. Och jag som tyckte gymnasiet var svårt nu.

Jag tänkte när jag bytte linje; "Nu kommer jag lära mig något, nu kommer jag få ett liv!". Det kan jag ju glömma redan nu. Varför lär inte lärarna oss något? Jag har heller aldrig varit på köttstationen i skolan, aldrig. Inte en enda gång av alla gånger jag har varit där. Blev inte ens diskare av mig om jag gissar rätt. Det blir nog bloggkändis endå. Men det går ju inte, så populära är inte mina inlägg. ^^

Jag behåller reklamen på bloggen, det blir lite mer livligt så, kan man säga det? Aja, jag vill avråda er alla därute, hindra er från stora misstag.

Bli aldrig kär, det förstör så himla mycket, visst det är fint och så men du är aldrig så förvirrad som du är då. En psykisk sjukdom skulle jag kanske säga, en folksjukdom.

Bli aldrig kockar, himla slitigt, jobbiga tider, tråkiga uppgifter. Vill du ändå bli kock? Se till att du verkligen är into it! Efter en vecka med dålig sömn, mycket förvirring, en ond rygg, en blåsa i handen och ömma armar är det bäst för dig att du fortfarande älskar det. För det kommer fortsätta i 40 år till, minst.

Försök inte få reda på vad andra tänker och vill, det är bara jobbigt. Du kan även verka vara en stalker. Och besvikelsen är stor, alla är nog inte lika komplicerade som du är, bara helt enkla helt enkelt. Och vem ska täcka upp för besvikelsen när du är depprimerad för att du själv är så himla avancerad?

Nej ni, klockan är sen och jag fick inte försova mig. Vill inte heller, jag vill vara duktig och komma i tid. Det har varit ett av mina mål den senaste tiden och ännu har jag hållit det. Nästan. Ibland är det okej att vara sen, man måste det. Annars förvandlas man till en sjuk plugghäst som är alldeles för instängd i sina plikter.

Men jag vill veta vem han är, den här nya, mystiska människan. Jag nöjer mig inte med bara namn och ålder, det ska fram mer! Jag vill veta om tänkande och känslor, Intressen, motgångar, framgångar, lycka och besvikelse! För jag kan nästan lova att den här är avancerad, det här är mer än vad man ser. Jag är också mer än vad man ser, men allt finns att få reda på här. Det är bara här jag vågar, för här kan jag låtsas om jag vill. Här kan jag vara saker som jag egentligen inte är, eller ja, överdriva om man säger så. Imorgon ska jag försöka avslöja att jag röker, om jag vågar!

Jag är alltid rädd när jag träffar nya, gullig och så, men fortfarande jag. Det är alltid viktigt att man är sig själv.

Nu ska ni få veta lite om min APU minsann, för nu är den intressant. Ni vet hur jag alltid iaktar och försöker liusta ut personer? Jag har hittat en ny sådan, kan inget namn för tillfället på grund av mitt dåliga namnminne. Men den här är någonting extra, speciellt och hemligt. Riktigt spännande faktiskt, jag vet nog inte ens hur jag ska beskriva honom faktiskt, finns inga ord just nu. Han är liksom bara svår att veta vart han står, vad han vill och tänker. Förstår ni?

Hur som hellst så tror jag praktiken kommer fungera endå, det fixar sig. Jag har ju redan informerat om min situation och att jag egentligen inte kan laga mat. Om dom endå visste att min lillasyster sköter den delen här, min 7 år yngre syster. Hon är helt okej när hon inte har humörsvängningar.

Jag har behövt anstränga mig till det yttersta för att inte hoppa på någon och krama den idag, flera gånger. Jätteskumt, är det han eller jag? Antagligen jag, jag är ju så himla svag när det kommer till det där med kärleken, känslor och närhet. Men det vet ni ju redan.

Nu vill jag veta vad ni inte bara hört utan lyssnat på idag och inte bara tittat utan sett. Hit me!